Även när det känns hopplöst finns det en gnutta hopp någonstans

Kort om dig själv
Jag kommer ifrån Hallstahammar och heter Carolina Vahlstedt. Jag är utbildad till lärare och började arbeta som förskollärare direkt efter examen. Efter lite mer än fyra år bytte jag till att börja arbeta som vuxenlärare på Kompetensutvecklingsinstitutet i Västerås. Där undervisar jag vuxna inom Barn- och fritidsutbildningen.

Sedan barns ben har träning och hälsa varit stora delar av mitt liv. Redan som 16åring började jag därför arbeta som ledare på fritiden inom HSK Gymnastikklubb. I klubben leder jag olika former av träningspass för både barn och vuxna. Förutom träning och hälsa har jag nyligen funnit intresse i att lära mig spela keyboard. Däremot är det skrivandet som tar upp det mesta av min fritid.

Under mina högskolestudier träffade jag en man vid namn Robin på nätet. Efter en kortperiod med flitigt mejlande och sms:ande fram och tillbaka bestämde vi oss för att träffas på riktigt. En dejt räckte för att vi skulle bli oskiljaktiga. Idag är vi gifta och bor i en villa i centrala Hallstahammar med våra katter Tassimo och Lego.

Vad inspirerade dig att medverka i en bok om målsättning?
Det som inspirerade mig till att medverka i en bok om målsättning var att lyfta tankar kring sjukdomen Utmattningssyndrom. Många är inte medvetna om hur det är att leva med det eller hur man kan agera runt personer som har gått in i väggen. Efter att jag fick diagnosen insåg jag hur tabu det var att prata om psykisk ohälsa. Trots att jag hade många underbara människor runt omkring mig som ville hjälpa mig bli frisk var det få som faktiskt ville prata om själva sjukdomen. Sedan dess har jag känt att jag velat lyfta ämnet mer för att öka förståelsen till själva sjukdomen men även visa för de som lider av den att de inte är ensamma.

För varje år som går är det fler och fler som drabbas av utmattningssyndrom och med tanke på dagens samhälle kommer folk inte sluta drabbas. Däremot om medvetenheten ökar kring sjukdomen kanske förhoppningsvis antalet som drabbas minskar.

Vad betyder skrivande för dig?
För mig är skrivandet ett andrum. Där det inte finns specifika regler som måste följas. Hela mitt liv har jag haft en livlig fantasi som krävt att få komma fram. En låt på radion, ett program på TV:n, en händelse i livet eller liknande kan ge mig en idé till en berättelse som jag bara måste skriva. Jag kan riktigt känna hur det kliar i fingrarna för att få skriva ner berättelsen. Utan skrivandet vet jag inte vem jag är. Det har alltid varit en del av mig och kommer alltid vara.

Trots alla berättelser som jag skrivit genom åren har jag alltid tyckt att det varit jobbigt att lämna över något av mina verk till någon närstående. Flera har velat läsa men det känns så otroligt privat att låta någon ta del av mina fantasier och berättelser. Däremot har jag kämpat med denna känsla och låter folk läsa om de ber om det. Att låta människor jag inte känner läsa har aldrig gett mig samma känsla eftersom de inte känner mig.

Är det viktigt att ha mål?
För mig är det en självklarhet att ha mål och drömmar. Det är de som får mig att motiveras till att fortsätta framåt och våga ta steg mot målet.

Vad är ditt bästa tips för att nå dit man vill?
Mitt bästa tips är att använda sig av delmål. Har man ett för stort mål kan det kännas för svårt att kunna uppnå och därför ger man ofta lättare upp. Genom att sätta mindre mål längs vägen mot sitt stora mål motiveras man till att fortsätta. Direkt när ett delmål är uppfyllt fylls kroppen av tillfredsställelse som gör att man kämpar vidare.

Vad är ditt/dina bästa tips för att undvika misslyckande?
Jag tycker inte om ordet misslyckande. Sedan tonåren har jag vägrat se något som ett misslyckande. Istället ser jag de misstag jag gör som en lärdom. Tack vare mina misstag har jag lärt mig hur jag kan tänka eller göra till nästa gång. Därför är det i sig inte ett misslyckande eftersom det för med sig något positivt. Därför är mitt bästa tips att försöka se det positiva i situationen.

Även när det känns hopplöst finns det en gnutta hopp någonstans. När jag fick diagnosen utmattningssyndrom kändes det som att jag var på botten av ett djupt hål. Fast i allt mörker fanns min man som tog hand om mig trots att jag hade ett väldigt svängande humör. Det gav mig hopp. Jag bestämde mig för att se det positiva i situationen, vilket var att jag äntligen visste vad det var för fel på mig och då skulle jag kunna kämpa mot att bli frisk.

 

I december lanserar Ariton Förlag boken ”Över mållinjen”, en antologi där 20 kvinnor delar med sig av sina erfarenheter om målsättning. Carolina Vahlstedt medverkar med kapitlet ”Ett steg i taget”.

Sharing is caring:

Gästkrönikör

CoachingGuiden bjuder regelbundet in gästkrönikörer som delar med sig av sin kunskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial