Det är okej att säga nej

raphael_hmm

 

 

Det är måndag kväll och huvudet är tomt. Jag gillar måndagar, som jag skrev i en tidigare krönika, och jag har haft en bra måndag. Det är just nu när jag sitter och ska skriva en ny text för er att läsa, som det är tomt. Igår söndag kväll hade jag en fantastisk idé, jag hade titel och tema klart och det var bara att sätta sig ner och skriva idag. Trodde jag. Nu är det som bortblåst, jag minns inte. Hjärnan glömde spara i hårddisken. Strömavbrott.

Jag blundar. Andas. Tittar inuti mig. Vad händer och pågår i mig just nu? Jag känner prestation, eller det är mer en tanke om prestation. Jag ska leverera något och jag är tom. Upplever en spändhet i brösthet och magen. Energin i kroppen känns uppskruvad och tät, inte så flödande och mjuk som det brukar vara när jag sätter mig och skriver. Jag lägger märke till tanken som säger att jag är irriterad. Vet inte vad det beror på eller var det kommer ifrån, och det spelar egentligen ingen roll. Varför känns inte viktigt, bara att just nu. Att känna så här.

Så jag tillåter detta. Tillåter dessa känslor. Tillåter denna ja lättare form av ångest kan man säga, för det är vad som händer och pågår i mig just nu, låter mig känna detta. Och så kommer idén, ja detta kan jag skriva om. Här har vi temat. Att säga nej till att just nu vara så perfekt, flödande och harmonisk. Att säga nej till att prestera. Säga ja till känslorna inuti, att det är okej just nu. Det är okej att vara irriterad, på dåligt humör, känna spänning i kroppen. Jag är bra ändå.

Jag behöver inte vara så himla bäst jämt, jag måste inte vara briljant. Just nu är det okej vara som jag är. Lite småsur, lite låg, och med tankar som vill slänga energi omkring. Just nu är det så. Jag säger nej till att vara perfekt, säger nej till prestation. Jag bejakar mitt nej.

Så börjar jag att le. Energin ändras när jag bejakar detta. Jag börjar skratta. Det är så absurt och ändå inte.

Det är inte fel att känna sig låg, sur, irriterad, på dåligt humör – när det händer och uppstår. Och om du har motstånd mot att känna så är det också ok. Det är okej att säga nej.

Handlar inte om rätt eller fel, bra eller dåligt, inte just nu när det är känslor som åker omkring. Men jag minns i detta: Jag är inte mina känslor eller tankar. De händer och uppstår i mig, men jag är mer än det. Ser det som intressant istället, oj intressant nu känner jag och upplever så här. Och kanske vill kroppen göra något, som att röra sig, dansa, skaka benen, få ur energin. Följa det.

Skönt vara som det är just nu, lättar i kroppen, lugnet kommer, kraften, energin. Jag försöker inte ändra min inre upplevelse, utan jag lägger märke till hur det är inuti just nu och jag tillåter det hända som det gör – utan att lägga in någon värdering i detta som bra eller dåligt, rätt eller fel. För det som händer inuti mig är det som händer just nu, och jag tillåter det. Nu får energin utrymme att röra sig, spänningen försvinner, andningen fördjupas, jag kommer närmare mig själv och når styrkan, flödet och inspirationen. Utan att jag söker det, utan att jag letar efter det eller försöker hamna där. Det händer av sig självt när jag tillåter min inre upplevelse att röra sig och hända.

Ha en härlig dag!

Raphael Mabo
Zen-coach

www.raphaelmabo.se

Sharing is caring:

Raphael Mabo

Raphael Mabo är utbildad Zen-coach, Meta States Practitioner och NLP Master Practitioner, även kursledare, föreläsare, författare och textkonsult med fokus på kultur, människor och personlig utveckling. Har en kanditatexamen inom humaniora och samhällsvetenskap med etnologi som huvudämne och idéhistoria som biämne. Uppskattad för sin klarhet, öppenhet och värme. Mottagning i Örebro, har även möjlighet till sessioner via Skype.

One thought on “Det är okej att säga nej

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial