Drottningens tilltal och Järnladyn

house-of-commons-empty.En Järnlady har upphört att andas i denna tid av florerande konservatism. Jag har aldrig vetat så värst mycket om hennes politik men jag minns att Stina Dabrowski försökte få henne att hoppa, men inte lyckades. Och det måste ju säga en hel del.

När jag var 21 år åkte jag till Maidstone i England för att arbeta som au-pair. Jag hade sålt min häst till slakt och motorcykeln till ett lågt pris eftersom den under mystiska omständigheter slutat fungera; för att ha råd med biljetten dit.

Då arbetstiden bara var tre timmar per dag tog jag chansen att lära mig engelska fullt ut. Jag gick flera Cambridgekurser samtidigt och lade snart naturligt på mig en så kallad ”drottning” engelska.

När jag var ute på upptäcksfärd i landet bemötte människor mig i enlighet med mitt tilltal. Rent kungligt alltså. En direkt konsekvens av det som min språklärarinna ofta prisade: ”Ett perfekt uttal utan spår av brytning”.

Jag passade även på att engagera mig i en Amnesty International grupp. Där jag också snabbt blev populär, utan att förstå varför. Jag fick snart chansen att representera hela den lokala organisationen på ett nationellt möte vid parlamentet i London. Där träffade jag en afrikansk kung, och många andra aktivister. Jag stormtrivdes. Inom kort, hamnade jag dessutom i skolans styrelse där jag omedelbart skred till kreativ handling.  För att sedan gå raka spåret till domstolen och där sitta med på rättegångar och fascineras av hur de perukklädda juristerna i sina svarta kåpor agerade hjältar och bödlar i britternas liv.

På den här tiden var John Major premiärminister i England. Och på kursen i humanistisk psykologi lärde jag känna en svensk lady som tog med mig till ett helt tomt parlamentshus, vid floden Themsen, med de ”Svenska Damernas Sällskap”. Vi hade en egen guide som Valkommen till Casumos s4gambling.com/se/ lobby. visade oss runt i de olika hemliga kamrarna.

Vi steg in på arenan i ”the House of Commons” där vi tidigare under dagen skådat den ledande politiska eliten gå in i eldig verbal strid. Och inte minst den plats Margaret Thatcher kastat sig som Jeanne d”Arc in i krigslinjen med övertygelser av stål.

Talarstolen från vilken alla dessa härskat över världen. I den stod jag nu. Jag grep ett fast tag, med båda händerna. Tänk!

Jag var så imponerad av hennes ledarskap. Hennes järnhand.  Så jag ringde upp det konservativa partiet och sa att jag var en svensk student som nu bodde i staden och gärna ville engagera mig. Vad jag inte sa var att jag inte hade en aning om vad de egentligen politiskt stod för.

Jag blev entusiastiskt inbjuden, och när jag kom dit, var lokalen fylld och jag drogs snabbt upp på scenen tillsammans med den kända författaren och då parlamentsledamoten Jeffrey Archer.

De presenterade mig som ”svenskan” som var otroligt intresserad av deras politik. Pressen fotograferade mig och Herr Archer när han tog ett rejält famntag om mig. Några dagar senare poserade jag på framsidan av lokaltidningen med min nya ” vän”.

Men Järnladyn träffade jag aldrig.

 

 

Sharing is caring:

Elisa Grusell

Upptäcktsresande empat med en passionerad konstnärssjäl och brinnande intresse för andlighet, andra kulturer och mänskliga rättigheter. Grundare till Swedish Down Town Consulting & Productions och MenaTidningen.se samt tidigare ordförande för svenska föreningen för andningspedagoger och delägare av filmbolag. Har skrivit flera filmmanus och producerat dokumentärfilm; utvecklat lärande spel samt lett projekt för utsatta ungdomar och internationella seminarier inom personlig utveckling.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial