En fråga om självkänsla eller hyfs?

En fråga om självkänsla eller hyfsPå flygplatsen hörde jag ett samtal mellan två kvinnor. Den ena var trådsmal, den andra hade några extrakilon och förklarade oroligt att om hon påbörjar en medicinsk behandling för att bli av med den svåra värken hon har, går hon istället upp kraftigt i vikt,  varpå den slanka väninnan utbrast:

”Men du är ju inte smällfet!”

”Alls!”

Tjejen som mottog denna ”uppmuntran” såg först väldigt  förvånad ut. Hon verkade inte riktigt veta hur hon skulle reagera på det hon hörde, men energin lämnade henne och hon förmådde inte försvara sig alls utan tystnade helt.

Efter en stunds pressad atmosfär tryckte väninnan in: ”Men du har ju faktiskt blivit mindre rund än förut.”

Kan vi inte förvänta oss en viss grad av rent allmänt hyfs från våra medmänniskor? Och speciellt från andra kvinnor? Borde inte vi vara varandras bästa vänner? Kan man verkligen häva ur sig precis vad som helst? Eller säger det mer om den som kastar ur sig något dumt än den som blir ”offer” för en obetänksam kommentar?

Jag tänkte på det här medan flygplanen landade och lyfte.

Landade och lyfte.

Landade och lyfte.

För att jag kunde känna igen mig så väl. Jag blev själv mobbad på högstadiet och hade inte kraften att sätta stopp casino för det.

Tack vare några modiga tjejer som stod upp för mig upphörde det. De såren är läkta nu och fördelen är att jag fått en stark drivkraft att kämpa för människors lika värde eftersom jag vet hur det känns att bli felbehandlad och skräms idag inte av en konfrontation.

Den här situationen påminde mig också om hur enormt skamligt det verkar vara med övervikt i Sverige, så skamlig att en del tror att inget finns att yttra i dess försvar och andra att vad som helst kan sägas  om det till de som har det.

Till skillnad från den del av världen jag vistats i under största delen av 2014, där anses kurviga kvinnor vara mer attraktiva än väldigt slanka damer.

De båda kvinnorna hade gått mot sin gate. Jag till min, och jag tänkte för mig själv om att säga något elakt tillbaka vore att sjunka ner på samma låga nivå? Det tycker nog jag att det är. Men fungerar det, i praktiken att agera så? Är det inte så mobbning fortsätter? När någon lyckats tysta någon och ingen låtsas se vad som sker?

 

 

 

 

 

Sharing is caring:

Elisa Grusell

Upptäcktsresande empat med en passionerad konstnärssjäl och brinnande intresse för andlighet, andra kulturer och mänskliga rättigheter. Grundare till Swedish Down Town Consulting & Productions och MenaTidningen.se samt tidigare ordförande för svenska föreningen för andningspedagoger och delägare av filmbolag. Har skrivit flera filmmanus och producerat dokumentärfilm; utvecklat lärande spel samt lett projekt för utsatta ungdomar och internationella seminarier inom personlig utveckling.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial