”Jag är vägen!”

"Jag är vägen!"Föreställ dig att varje känsla du bär på, är en person med stark karaktär. En heter ”Ilska”, den andra ”Sorg”, den tredje, fjärde och femte: ”Glädje”, ”Rädsla” och ”Kreativitet”. Ja, kön ringlar i väg ned längs gatan med alla dina delpersonligheter.

Och kanske är det så att när vi känner oss blockerade, kan det bero på att en tanke eller känsla står först på tur och kräver att få vår uppmärksamhet.

Eller om du tänker dig bollar i olika färger som ligger inuti ett rör. Varje boll står för ett gammalt minne eller en känsla. En efter en.

Den ena efter den andra.

Kanske är ”Kreativiteten” egenskapen du vill åt. Men framför den är ”Flamsigheten” eller ”Sorgen”. ”Flamsigheten” vill spexa, fnittra och ha kul och ”Sorgen” behöver gråta ut.

Ingen av dem vill göra det du tänkt dig. De ska bara tramsa och sörja.

Men lämnar du skrivbordet en stund. Släpper loss lite. Gör något helt annat. Kanske dansar utan att någon ser eller fäller en och annan tår. Bli då inte heller förvånad om din musa snart står vid din sida igen!

Och vill du nödvändigtvis göra det komplicerat för dig själv så lyssnar du inte på din egen kropp utan fortsätter pressa dig själv för att tvinga fram ett särskilt resultat.

Man kan må dåligt över det man gör, men också av det man inte gör!

Att samvetet är en säker rådgivare i alla situationer, tycker jag stämmer väl. Kanske är det samma sak som att lyssna på vår kropp eller i alla fall, nära besläktat.

Jag tror att vi är menade att leva i enlighet med oss själva. Med det menar jag att det är viktigt att vi är lyhörda för vad kroppen och vår inre röst (samvetet) viskar eller i vissa fall skriker till oss.

Och om det känns för luddigt, har jag tyckt det hjälpt mig att tala med en annan person som jag litar på, och som respekterar mig för den jag är.

För att checka av mina egna uppfattningar. Om de är realistiska och efter det, lägga ihop detta med min egen känsla och intuition.

Ett plus ett är två och kom ihåg att vara noga med vem du väljer, för du ska inte kasta dina vackra pärlor till svin!

De kristnas Jesus sa: ”Jag är vägen!”. Kanske menade han inte att vi ska göra som han gjorde, utan att vi ska göra det vi själva drömmer om och önskar. Och att vägen dit är genom att lyssna på vårt samvetes vägvisare.

Kanske är det jag själv som är min egen väg till Gud. Med Gud syftar jag på det gudomligt bedårande i att lyssna inåt och leva mitt liv fullt ut. I alla bemärkelser. Så långt det är möjligt. Alltid i enlighet med mitt eget hjärtas längtan och samvetes egen filosofi. Och ge mig själv den tid jag behöver för att nå dit.

"Jag är vägen!"

 

Sharing is caring:

Elisa Grusell

Upptäcktsresande empat med en passionerad konstnärssjäl och brinnande intresse för andlighet, andra kulturer och mänskliga rättigheter. Grundare till Swedish Down Town Consulting & Productions och MenaTidningen.se samt tidigare ordförande för svenska föreningen för andningspedagoger och delägare av filmbolag. Har skrivit flera filmmanus och producerat dokumentärfilm; utvecklat lärande spel samt lett projekt för utsatta ungdomar och internationella seminarier inom personlig utveckling.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial