Koriandermänniskor

Av Johanna Glembo

När jag var liten var det fritt fram att kalla folk för idioter om de var det. Idiot! kunde man skrika då. Han är en idiot, kunde en vuxen förtydliga sedan, som om inte själva utropet räckt till. För så var det. En person var antingen ungefär som ens föräldrar, eller så var de idioter. Faktum är att de flesta var idioter. Man kunde vara många olika sorters, förstår du. Det fanns gott om bil-idioter och sen fanns det dem som dök upp i närstrid, exempelvis på-jobbet-idioter. Enligt mormor fanns det alltid minst en idiot på varje arbetsplats. Vi hade också människan-på-gatan-idioten. Han eller hon som gjorde något dumt bara för att vederbörande kunde. Vi observerade och konstaterade. Ett skönt sätt att se på världen. Det var inte så komplicerat då som det är nu. Då var det idiot, neutral eller vän. Så enkelt. När jag växte upp insåg jag att det var lite mer nyanserat än så, och jag insåg att det var mer nyanserat för mina föräldrar också. Jag minns dock den här första idiot-eran med värme. Som ung vuxen hade jag fortfarande en rätt bekväm inställning till det här och det hände rätt ofta att jag tänkte att en person var idiot och inte värd min tid. Just det är fortfarande sant; många människor är inte värda vår tid, alldeles oavsett klassificering i övrigt.

När jag började odla mitt intresse för psykologi fick omvärlden fler dimensioner, på gott och ont. Jag visste för mycket för att kunna avfärda folk och var nyfiken på vad som drev dem. Sen kom koriandern och förstörde allt. Alla som är intresserade av matlagning vet att koriander är en luring. För många är det en absolut höjdare, för andra fiende nummer ett. Koriander! De kräks av bara ordet. Idioter, tänker du kanske, men stopp i backarna, nej, nej, välkommen till en mer komplicerad tid. För det är nämligen g-e-n-e-t-i-s-k-t. Genetiskt är vuxenvärldens motsvarighet till ”stjärnstopp”. Om något är genetiskt måste det respekteras, det finns inget högre. Det är nämligen så att tio procent av befolkningen har en genetisk variation som gör att koriander smakar ungefär lika gott som ”kattpiss”. Fattar ni vidden av detta? Koriander. Om en sådan liten struntsak som koriander styrs av genetiken, vad styrs då inte av genetik? Tanken svindlar. Folk som går mot rött, svarar i telefonen på bion, tuggar med öppen mun, tränger sig in på bussen innan folk klivit av, slänger skräp på marken, sitter kvar och glor fast någon ramlat – det här kanske inte är några idioter? Det kanske är genetiskt alltsammans? Världen är så mycket mer komplicerad nu. Tänk om jag säger till en person att den är en ärkeidiot och så har den en helt annan diagnos? Hen kanske svarar ”Jag är faktiskt en koriandermänniska med bussträngselsyndrom och rumpbry” (eller vad nu den genetiska defekten kommer att kallas när folk inte orkar lyfta röven för att hjälpa en medmänniska i knipa).

Nu tänker du kanske, om du de facto ÄR en idiot, att “Fy för att raljera över koriandermänniskornas dilemma! Förresten heter det inte koriandermänniska, utan anti-koriandermänniska, AKM. Det är faktiskt en bokstavskombination nu. Visa hänsyn, för tusan!” Det kan jag inte, jag rår inte för att jag är sådan här. Och det är antagligen genetiskt.

Johanna Glembo

Sharing is caring:

Gästkrönikör

CoachingGuiden bjuder regelbundet in gästkrönikörer som delar med sig av sin kunskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial