Mia Gröndahl – Om att skapa spelutrymme för sin egen personlighet

Foto: Jon Åström Gröndahl
Foto: Jon Åström Gröndahl

Mia Gröndahl menar att hon nog var alldeles för tuff för att vara tjej. Kanske såg en del det som ett avsteg från den tidens könsroller. Och hon har aldrig förstått varför det skulle vara någon sorts begränsning.  

– Jag har alltid tagit för mig som jag vore vilken människa som helst, säger Mia.

Har du någon erfarenhet av jantelagen?

– Det är väl den lagen man har mest erfarenhet av, särskilt för en person som sticker ut hela tiden.

Hur då?

– Inte här i Egypten, men i Sverige. Att man tror att man är någonting och tar för stor plats och är för högljudd och… det fick jag ju höra redan i småskolan, fröken tyckte jag skulle flytta till Italien, säger Mia och skrattar samtidigt som hon konstaterar att det är det enda land hon inte varit i:

– Är det inte lustigt? Jag måste åka dit och se vad hon menade, det känns som att jag skulle passa där också.

De två ben Mia står på, berör antingen samhällsfrågor eller trädgård. För hon är även en av dem som gav ut en av de första trädgårdsböckerna i Sverige som dessutom, som många av hennes verk, blivit hyllat och prisbelönt.

Killahusets trädgård är den gård hon köpte på Österlen för 30 år sedan som hon har utvecklat till ett blomstrande rosenparadis, och är en av de platser i världen hon verkligen känner harmoni på, men Mia säger att hon lika gärna kan uppleva samma känsla när hon är ute och ror på Nilen.

Likväl som Mia har ett passionerat engagemang för trädgårdar, har hon också alltid haft ett brinnande intresse för Mellanöstern och är expert även på det området. Hon har rest mycket, skrivit, fotograferat, producerat radioprogram och dokumentärfilm om och från regionen. Palestinakonflikten fångade speciellt Mias nyfikenhet och intresse som hon har följt sedan tonåren.

Mia var tidigt i livet väldigt tydlig och klar över vem hon var och att hon aldrig skulle låta någon bestämma över henne. Redan som 16åring lämnade hon sin stränga far bakom sig och drog till Lund.

Vilket år var det?

– Det var första året i gymnasiet, så det måste väl ha varit 67- 68, där, när hela Europa gjorde uppror. Det var ju verkligen en spegelbild av det.

Eftersom Mias danska far och farbror var med i motståndsrörelsen under tyskarnas ockupation av Danmark är hon övertygad om att hon fått sin frihetslängtan efter honom. Hon har också alltid haft en stark medvetenhet om att krig finns i människors tillvaro eftersom släkten på hennes fars sida är danska.

Vill du berätta om din uppväxt?

– Ja, jag vet inte hur mycket jag ska avslöja om min uppväxt, men det jag kan känna att jag har tagit med mig i dag är den här väldigt starka känslan av att ta vara på sig själv. Ordna saker själv. Inte vara rädd för att klara sig själv och också att vara bra på att roa sig själv, att trivas i sitt eget sällskap.

Att hon känt sig som en av killarna tror Mia beror på kombinationen av att ha växt upp med en ganska auktoritär och patriarkalisk far, som hon beundrade mycket och kände väldig samhörighet med samtidigt som hon var mycket medveten om hans begränsningar. Och där hennes mor, var en fullständig motsats till honom och alltid hade enorm förståelse och lyssnade. Tillsammans har de två format Mia väldigt casino online starkt till den hon är idag.

Vad är personlig utveckling för dig?

– För min del har det varit viktigt att, oavsett vilken fas i livet jag har befunnit mig i, så har jag inom de ramarna som getts försökt att hitta ett spelutrymme för min egen personlighet. Som gör att jag kan gå vidare. Att jag inte låter mig begränsas.

Om dessa yttre begräsningar finns så anser Mia att man har ett personligt ansvar mot sig själv att inte låta sig stoppas och om man märker att man inte kommer vidare i en situation, om något i det som sker får dig att känna som om du måste stoppa in dig själv i en korsett, eller tygla dig själv på ett sätt som inte är positivt i längden, så måste man ha modet att lämna och gå vidare. Oavsett om det handlar om ditt arbete, din kreativitet eller om dina personliga relationer med människor. Att inse när man är på väg mot vägs ände och ta en ny riktning i livet.

– Det är för mig personlig utveckling. När man tar det steget. Inser det medvetet. Att man är lyhörd för den rösten inom sig själv. Men att gå på en massa kurser, det kanske är bra på så vis att man kan få lite vägledning och verktyg kring hur man kan bli bättre på att lyssna på sig själv, och hitta stödet och styrkan att göra det. Men jag tror att det framförallt handlar om att ge sig själv tid och chans att lyssna av sig själv. Det finns inga genvägar där.

Vad är det som har utvecklat dig allra mest som person i ditt liv?

– Jag tror inte det finns en enda sak som man kan peka på där, men det som har betytt mest för mig i min utveckling det är att jag är väldigt nyfiken. Och jag känner att jag inte blir riktigt nöjd om jag inte har kollat upp saker.

Hur då?

– Det räcker inte för mig att bara höra talas om någonting, utan jag måste dit och kolla själv, ta reda på hur det egentligen förhåller sig. Se det med egna ögon.

Del 2 – 2 i artikelserien om Mia Gröndahl.

Utsikten från husbåten på Nilen. Foto: Marie E Grusell.
Utsikten från husbåten på Nilen. Foto: Marie E Grusell.

 

 

Elisa Grusell

Upptäcktsresande empat med en passionerad konstnärssjäl och brinnande intresse för andlighet, andra kulturer och mänskliga rättigheter. Grundare till Swedish Down Town Consulting & Productions och MenaTidningen.se samt tidigare ordförande för svenska föreningen för andningspedagoger och delägare av filmbolag. Har skrivit flera filmmanus och producerat dokumentärfilm; utvecklat lärande spel samt lett projekt för utsatta ungdomar och internationella seminarier inom personlig utveckling.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial