Något magiskt äger rum…

images4ZL1ACGQFrån Sverige till ett helt nytt land där det råder någon sorts ordning i kaoset. Man vill leva i frihet. Jag förstår det och ändå inte.

Vi svenskar har inte samlats på Sergels torg tills den sittande statsministern avsatts. Kanske borde vi göra det om vi är missnöjda. Men varför gör vi det inte? Hur långt måste det gå innan vi reagerar? Jag är själv svensk, sedan flera generationer tillbaka, och skulle vilja hävda att vi är ett alltför passivt aggressivt folk.

Vad kan vi lära oss av andra kulturer? Jo, kanske att vi borde våga visa lite mer temperament. Det skadar inte. Vi kan inte skylla allt på klimatet.

Här i Egypten deltar jag i grupper där både män och kvinnor jobbar på allvar med sin personliga utveckling. Det är slående hur lika problem vi alla verkar brottas med. Oavsett om du kommer från Malung eller Kairo. Folk planerar sina liv och sedan när det blir en realitet att hur väl vi än förberett oss så ligger resultatet ändå bortom vår makt.

Att den djupa längtan efter känslomässig lycka är bortom länders gränser betyder nog något. Alla är vi lika rädda för att inte bli älskade för dem vi verkligen är. Men vår oförstörbara innersta kärna ger sig inte. Den vill att vi ska veta hur värdefulla vi är.

Jag träffar dem från toppen till botten av samhället här i Egypten och oavsett vilken nationalitet vi har är det fascinerade hur lika vi alla är inuti.

Vi blir arga emellanåt. Ibland har vi munnen med oss vart vi än går men i vissa sammanhang kanske den är ur funktion. Känslorna exploderar, men inåt. Mot oss själva. I vissa fall ut åt, mot andra. Men inte så ofta för svenskar.

Men är inte en av anledningarna till att vi har en kropp att vi har möjlighet att uttrycka oss? Den hjälper hjärnan att utföra sådant vi önskar. Den kan göra så att vi kan stanna med människor och i situationer som känns underbara och härliga eller få oss att resa på oss och lämna något obehagligt. Och på ditt alldeles unika sätt ger den dig möjlighet att visa världen vad online casino just du har att bidra med.

Och bidrar, det gör vi allra bäst när vi blir sedda, hörda och accepterade för de vi är och där vi är just nu. På alla plan. När andra hör oss och tar oss på allvar och respekterar att det är vår sanning. Inte försöker kontrollera eller värdera utan hellre förklarar hur de själva blev helare i sina liv. Då äger något magiskt rum. Hoppet kommer till oss.

Kroppen är ett redskap för våra känslor och tankar att ta form i den fysiska världen. Vi har chansen att använda den eftersom vi är i den just nu. Nyligen använde jag min för att promenera på kvällen till ett möte som var oerhört viktigt för mig. Men jag hade kommit vilse. Några unga tjejer som satt i en svart bil vid en ambassad i centrala Kairo förklarade att de kunde lika gärna köra mig dit jag skulle eftersom de ändå inte hade något särskilt för sig.

De körde bara runt.

Då mindes jag när jag själv var i samma ålder och kände exakt likadant. Skillnaden var bara att jag cruisade stadens gator i Säter. Runt grillen. Det enda man önskade var att något ovanligt skulle hända.

 

 

Sharing is caring:

Elisa Grusell

Upptäcktsresande empat med en passionerad konstnärssjäl och brinnande intresse för andlighet, andra kulturer och mänskliga rättigheter. Grundare till Swedish Down Town Consulting & Productions och MenaTidningen.se samt tidigare ordförande för svenska föreningen för andningspedagoger och delägare av filmbolag. Har skrivit flera filmmanus och producerat dokumentärfilm; utvecklat lärande spel samt lett projekt för utsatta ungdomar och internationella seminarier inom personlig utveckling.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial