”Pengar gör en inte lycklig, men det hjälper!”

Pengar gör en inte lycklig med det hjälper!Någon sa till mig: ”Du ska umgås med de som är framgångsrika, för då blir du det också!” Andra förmanade om motsatsen: ”Om du känner dig tom inombords, ska du ge till andra,  sämre lottade här i livet!” Eller: ”Håll dig till vinnarna!” och naturligtvis: ”Tro på dig själv annars gör ingen annan det!” För att inte glömma: ”Det är bra att vara egoist!”

Bondgården jag växte upp på hette faktiskt ”Rådlösbo” på slutet av 1800-talet. Men allt eftersom att tiderna blev bättre och min gammelfarfar som även kallades för: ”JAG”, hade jobbat upp ekonomin tillsammans med statusen döptes den om till ”Lindhagen”. Det namnet förde alltid tankarna, när jag var barn, till den där löperskan. Hon var min förebild, för jag sprang också väldigt snabbt i mellanstadiet.

Ibland sprang jag också ikapp med mina tre kusiner som ofta kom och hälsade på oss på somrarna. De bodde i en stad i Norrland. Jag minns att jag tyckte så synd om dem. De ägde inte några onlinesverigecasinon.com egna djur, åkermark eller skog som det bara var att gå ut till när man behövde samla kraft och mod.

Men de hade ju förstås sin egen hockeyrink, som min morbror byggt. Kanske för att hans egen pappa aldrig gjorde det.

De båda bröderna tränade åtskilligt, fast den äldsta mest. Han sprang uppför och nedför alla backar. Framlänges och baklänges. Mycket och ofta.

Jag brukade också spela lite hockey, fast det fanns inget lag för tjejer. Samma sak var det med fotbollen, så jag fick spela med kill laget när jag var 11 år.

Åren gick och det fanns inget lag för mig men min lillebror kunde ju spela hockey och fotboll så jag nöjde mig med att bli tränare och chaufför åt honom och hans kompisar. Mina kusiner fortsatte spela hockey. Och så en dag blev den stackars äldsta brodern, som inte hade någon egen bondgård på landet, utvald att spela i tv-pucken. ”Det var då för väl”, tänkte jag som var bättre lottad, ”det var ju inte mer än rätt att det äntligen vänder för dessa stackars pojkar från stan.”

Och vad glad jag blev när jag hörde på radion om min kusin i förra veckan som jobbat med proffshockey i Amerika i många år; att han nu äntligen ska få pension! Kanske det här är hans chans i livet att få sin bondgård på landet med djur, åkermark och skog som han kan gå ut i och samla mod och kraft. För han brukar säga: ”Pengar hjälper men det gör en inte lycklig”.

Och till alla er där ute, som ännu inte tillhör något proffslag vill jag säga: ”Jag TROR på er! Tills ni tror på er själva; hur lång tid det än tar!”

Sharing is caring:

Elisa Grusell

Upptäcktsresande empat med en passionerad konstnärssjäl och brinnande intresse för andlighet, andra kulturer och mänskliga rättigheter. Grundare till Swedish Down Town Consulting & Productions och MenaTidningen.se samt tidigare ordförande för svenska föreningen för andningspedagoger och delägare av filmbolag. Har skrivit flera filmmanus och producerat dokumentärfilm; utvecklat lärande spel samt lett projekt för utsatta ungdomar och internationella seminarier inom personlig utveckling.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial