Samurajens strid i pappershuset

Samurajens strid i pappershusetMåste superskurken fängslas innan hjälten får ro? Är det nödvändigt att gå ut i krig innan man får inre fred? Eller är illusionen hävd då samurajens svärd snittar genom väggen till vårt mirakel jag?

Under en tid i mitt liv arbetade jag och en vän med självhjälpsboken: ”Frigör barnet inom dig” av John Bradshaw.

”Prinsessan”, kallade han mig. Och jag honom för ”Wille”. Precis som Willie Garvin i Modesty Blaise. En associé som aldrig någonsin sviker.

Vi hade lärt känna varandra genom kurser vi gått tillsammans i personlig utveckling. Med vår gemensamma progressiva förebild, som utan tvekan, måste ha fått sin inspiration från det militära.

Som nummer tre i en syskonskara av fyra, i en stor familj, tog jag rollerna som både rebell och tapetblomma. Och det var nästan omöjligt att göra sin röst hörd vid köksbordet som ständigt var omringat av ett fotbollslag av familj, grannar, anställda och affärsbekanta.

Den eviga uppståndelsen under uppväxten gjorde att jag senare blev mycket förtjust i att hålla tal, av den enkla anledningen att ingen avbröt mig. Av samma orsak ställde jag även mycket gärna upp på intervjuer för tidningar, radio och i tv, där jag förde fram mitt starka engagemang i ämnen som jag brann för.

Kanske var det ett självändamål, men varför inte hela mig själv samtidigt som jag dessutom gjorde en insats för mänskligheten?

Vi träffades dagligen och tog kapitel för kapitel. Allt handlade om att börja se vad vi innerst inne tyckte om. Jag minns att jag kände att jag verkligen gillade när människor lyssnade på mig.

Och det var precis vad min vän… inte gjorde.

Jag ville så innerligt att vår relation skulle vara ärlig, och Wille också. Därför beslöt vi oss för att rannsaka oss själva och prata om… allt.

Min djupaste sanning var att: ”Ingen är intresserad av att lyssna på vad jag har att säga”, medan Willes var den motsatta: ”När jag slutar prata överger människor mig och då dör jag”.

Vilket resulterar i två sårade barn som möts och skiljs lika snabbt igen, om de inte som vi två… fann modet att titta på våra beteendemönster.

Jag och Willie var fast hängivna att ge oss in i den stora mörka Sherwoodskogen och möta Fru Skräck.

Planen var att programmera Ett online casino erbjuder samma procentsatser och utdelningar som landbaserade casinos gor. om våra reptilhjärnor, och i stället medvetet göra tvärt emot. Så, vi övade. Övade. Och övade.

När vi träffades var han den som oftast pratade. Men nu var det min tur. Och för att göra det outhärdliga något mildare, bestämde vi en tid.

En timme. Ibland två.

Nu fick Prinsessan tala, och kära Wille lyssna. Och så sant som det är sagt, under dessa träningstider, vibrerade etern av skräck för att bli övergiven.

Jag var fullkomligt övertygad om att han skulle försvinna om han måste lyssna på mig, som inte har något intressant att säga. Och Wille var förmörkad av det inre sårade barnets övertygelse om att han var på väg mot en säker död och evig ensamhet om han inte yttrade ett enda ord. Om så bara för en kort minut.

Vi utsatte oss för detta under en period. Jag minns att jag sakta började känna att jag verkligen gillade att formulera mina intryck, önskemål och idéer till ord. De var värdefulla och förtjänade att bli hörda och sedda, trots att min reptilhjärna ville få mig att tro någon annat.

Modesty Blaise hade fått upprättelse. Tack vare Willie Garvin, som senare kallades på hemligt uppdrag till Japan. Där han blev kvar. Som i detta nu, om jag känner honom rätt, förmodligen filar på något av sina vackra samurajsvärd eller dricker te med någon skön lokal lady.

 

 

 

 

 

Sharing is caring:

Elisa Grusell

Upptäcktsresande empat med en passionerad konstnärssjäl och brinnande intresse för andlighet, andra kulturer och mänskliga rättigheter. Grundare till Swedish Down Town Consulting & Productions och MenaTidningen.se samt tidigare ordförande för svenska föreningen för andningspedagoger och delägare av filmbolag. Har skrivit flera filmmanus och producerat dokumentärfilm; utvecklat lärande spel samt lett projekt för utsatta ungdomar och internationella seminarier inom personlig utveckling.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial