Självmord, en feg handling eller en kärleksförklaring till döden?

Av Maria Elena Bergman

Mors ultima ratio

Vem äger våra liv? Är det vi själva som gör det och därför finns det välvalda ordet själv-mord, att döda sig själv, att ta sitt eget liv, att mörda sig själv. Ingen ”går bort” säger en vän till mig som inte förstår sig på folk som säger att någon har gått bort. Vad då, gå bort? Människor dör, punkt slut!

I världen begår c:a en miljon människor självmord som omräknat i sekunder innebär att det dör en människa var 40:e sekund.

När jag i början av 70-talet kommenterade hur skrämmande många som begick självmord i Sverige, fick jag svaret att i det katolska land jag kom ifrån, dolde man självmord som orsak till döden annars fick man ingen sakral begravning.

Jag visste inte då att det skulle drabba vår familj trettio år senare då min dotters man, mitt barnbarns far begick självmord.

Är det feghet att lämna ett litet barn utan far, att utsätta sina föräldrar för en sådan förlust och den man lovat evigt kärlek?

Jag anser att det inte handlar om att vara feg eller modig. Det finns alltid olika motiv, det finns alltid olika orsaker till att ta sitt liv, det finns också olika självmordskategorier allt från egoism till altruism. Alla dessa leder ändå till döden. Döden den kalla, döden den oberäkneliga. Ja, vi löste detta med sorgen på olika sätt särskilt när små barn var inblandade. Vårt språk lurar oss, det får oss att tro att vi kan förutse livet eftersom döden finns någon annanstans. Vi sade inte till vårt barnbarn att döden är något som kan komma och hämta oss när som helst, att ingen kan köpa sitt liv, ingen kan vara säker på att leva. Vi sade inte heller att livet upphör, vi sade då inget om att någon tagit sitt liv för ett litet barn som har livet framför sig. Vi sade helt enkelt: ”Din far är död, din pappa kommer inte tillbaka, han kommer aldrig mer, han är död.”

För ett barn kan döden vara något abstrakt, barnen lever i nuet och i detta nu var det en far som dog. Barnen observerar oss, vår sorg, våra tårar, våra tyngda axlar. Barnet tar in detta och kanske glömmer det genom lek, skratt, kramar, kyssar från oss och kan gå vidare. Men, är vi säkra på att det lilla barnet glömt? Är vi säkra på att den döde pappan inte påverkat honom? För det vi skall ge till barnet är just det motsatta till döden. Ömhet, tillgivenhet för kärlek är det enda vi har för att kunna skrämma bort döden? Döden kan inte skrämmas, döden kan inte älskas men för den som väljer att ta sitt liv är döden den enda utvägen för att undgå smärtan som livet orsakat. Vad är meningen med livet? Det finns ingen som har kommit tillbaka från döden för att berätta. Är livet det vi gör och det vi låter bli att göra?

Amor vincit omnia

 

Denna krönika är en del av projektet #UnderYtan initierat av Ariton Förlag.
När du möter någon på kryckor med gipsat ben vet du utan att personen behöver säga någonting att det finns saker som för denne kan vara utmanande. Många människor bär på sjukdomar, sorg, tankar och känslor som inte syns på ytan. Saker som gör att vardagen kan bli utmanande i relation till andra. När det som inte syns på ytan skapar förvirring, missförstånd, ilska, rädsla eller frustration för att det saknas kunskap eller förståelse. Under våren 2018 lyfter vi verkliga berättelser om det som inte syns på ytan.

Sharing is caring:

Gästkrönikör

CoachingGuiden bjuder regelbundet in gästkrönikörer som delar med sig av sin kunskap.

En reaktion till “Självmord, en feg handling eller en kärleksförklaring till döden?

  • 2018/01/31 kl. 17:38
    Permalink

    Hej Maria Elena. Tack för din krönika. Du behandlar ett ämne som vi har så svårt att förhålla oss till, döden, och framför allt den självvalda. Jag tycker om att du pekar på just det i din krönika, hur komplext detta ämnet är och att man kan se på det från så olika perspektiv. Din text tvingar oss att tänka efter, hur ser jag på frågan? Förhoppningsvis inser vi att skälen till detta svåra beslut kan vara många och svåra att förstå. Och när vi inte förstår hur någon kan välja att lämna sitt barn är det lätt att säga att det beror på feghet, men som sagt skälen kan vara många och hur den andre känner vet vi ganska lite om.

    Svar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial