Social engineering i Harry Potter

Av Johanna Glembo

Social engineering låter som en inriktning på Chalmers, men icke! För att förklara begreppet tar jag er med till Harry Potters värld, där Hagrid jobbar som skogsvaktare och egendomsskötare på den prestigefulla skolan Hogwarts. Skolan utgör de godas högkvarter i slaget mellan mörka och ljusa krafter. Hagrid har ett hjärta av guld, men är inte den smartaste karaktären. Han kan komma överens med de flesta sorters djur och varelser, till och med de bitskaste av arter, och har alltid tid för att samtala. Med andra ord en person med åtkomst i stort sett överallt på Hogwarts, som dessutom är utåtriktad och tror alla om gott. Dessa egenskaper gör honom till ett perfekt offer för social engineering, vilket också är vad som händer redan i första boken i serien: ”Harry Potter och hemligheternas kammare”. Hagrid drömmer om att äga en drake. Antagligen vet alla det.

Plötsligt dyker det upp en man med ett drakägg och börjar tala med Hagrid. Mannen döljer sitt ansikte, men är mycket intresserad av att höra om ovanliga djur – och Hagrid pratar på. Egendomsskötaren har precis placerat ut en trehövdad vakthund, för att förhindra att megaskurken Voldemort får tag på det livselixir som skulle göra honom dödlig igen. Under detta uppslupna samtal berättar Hagrid att tricket med “Fluffy”, den trehövdade vakthunden, är att spela musik ”för då somnar han på ett ögonblick”. Hagrid går hem överlycklig över att det finns så snälla främlingar och främlingen går … till Hogwarts för att fixa livselixiret. Det här händer varje dag, ja minus det där med trehövdade hundar och livselixir.

Förmodligen är detta inom kort vår största säkerhetsbrist, om det inte redan är det: Människans vilja att vara hjälpsam, vår vilja att vara sociala och vänliga. Dessutom är vi ganska lättlurade. Det krävs inte mycket för att vi ska sänka garden och tänka att medmänniskan vi möter är trevlig. Så hur vill vi ha det och vad innebär detta? Ska vi inte prata med främlingar längre? Nej, mamma hade rätt. Om en främling pratar med dig, skrik “Nej!” och spring hem.
Skämt åsido, vi måste vara mer försiktiga med vad vi säger till andra. Jag tänker osökt på den svenska parollen “En svensk tiger” och den engelska motsvarigheten “Mum’s the word”.

Ett test som SVTs uppdrag granskning gjorde, visade att två av fem myndigheter som de gick till satte in en okänd kvinnas USB-minne i myndigheternas datorer, under förevändningen att hon var en student som behövde hjälp med att skriva ut ett skolarbete. Polisen var en av myndigheterna som sa ja. Överlag behöver både privatpersoner och framför allt myndigheter vara mindre lika Hagrid och mer lika Hermione – pålästa och med skinn på näsan.

Johanna Glembo

Sharing is caring:

Gästkrönikör

CoachingGuiden bjuder regelbundet in gästkrönikörer som delar med sig av sin kunskap.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial