Svårt att acceptera andra människors tillkortakommanden

Fråga Coachen


FRÅGA:
Jag är en 35 år gammal kvinna som oroar mig över att jag har svårt med långvariga relationer till alla människor i min omgivning. Även om jag är en social person med ett socialt jobb och tycker om att träffa människor slutar det i princip alltid på samma sätt.

När smekmånaden är över och jag lär känna personen mer på djupet så börjar jag irritera mig på personen. Ofta upplever jag andra som trögtänkta eller att de har bristande social kompetens eller dålig ”EQ” som det också kallas. Jag tar också väldigt lätt illa vid mig om någon till exempel inte behandlar mig med vanlig respektfullhet och artighet, inte hälsar på mig eller visar bristande hänsyn på annat vis. Det kan jag göra att jag helt dissar den personen ifråga om jag inte får en ursäkt eller förklaring till deras beteende.

Jag har helt enkelt svårt att acceptera andra människors tillkortakommanden. Kanske är det något som märks i mitt bemötande. För min del är relationen död om man gör mig besviken eller inte lever upp till de förväntningar jag har på människorna runt omkring mig. Ibland känns det också som att det är ömsesidigt, det vill säga som att nya bekantskaper slutar höra av sig till mig då vi lärt känna varandra. Jag är en väldigt självständig person, upplever att jag varit ensam i hela mitt liv, och upplever mig som det nu också, trots att jag är ytligt bekant med väldigt många.

Är det här ett vanligt problem, är folk verkligen så här svåra, oberäkneliga och falska som jag upplever dem?

Anna

 

SVAR: Vissa relationer är enklare än andra men jag tror nog att de flesta håller med om att det där med relationer och att relatera med andra människor är bland det svåraste som finns. Däremot håller jag inte med om att människor i allmänhet är oberäkneliga och falska. Min erfarenhet är att relationer blir vad du gör det till och att man alltid måste jobba med dem för att få det att fungera – oavsett om det gäller vänner, arbetskollegor eller den närmaste familjen.

Den första frågan som kommer till mig är om det finns något i din bakgrund som gjort att din inställning till andra människor har blivit färgad så att du dömer ut folk från början? Är det någon som har gjort dig besviken? Att du helt enkelt förväntar dig att människor du möter ska göra dig besviken så att du inte ger dem den chans de kanske förtjänar?

Ingen människa är perfekt. Letar vi efter svagheter och brister så kommer vi att hitta dem när vi tittar närmre. Men som jag ser det så är det ett val vi gör, att antingen letar vi efter svagheter eller så väljer vi att se människors goda intention. Alla människor har någonting att bidra med och om vi kan acceptera människor för vad de är, med brister och allt, så är det lättare att se förbi deras tillkortakommanden. För dem finns i oss alla.

Jag tänker också på att i forskning när det gäller grupprocesser så går man igenom olika faser. Det börjar alltid med en smekmånad för att sedan övergå till en fas då alla problem kommer till ytan, en rollsökningsfas. När man tagit sig igenom dessa problem landar man i en fas där öppenhet råder och vi kan umgås mer naturligt. Frågan jag ställer mig när jag läser ditt brev är om du ger upp innan du når den tredje fasen. Någonting jag tränar mycket på är att inte ta saker och ting personligt. En kommentar som landar negativt i mig behöver nödvändigtvis inte handla om mig personligen. Jag kan ha uppfattat kommentaren fel eller personen som yttrade den kanske inte hade ätit frukost och är därför lite extra grinig. Jag brukar alltid fråga en extra gång vad personen egentligen menade för att försäkra mig om att jag uppfattat orden rätt.

Det kan också vara användbart att berätta för den andra personen ”att när du sa det där så kände jag”… Att berätta utan dömande vad som händer i dig uppfattas oftast som förlösande i en konflikt eller i en situation som känns spänd. Jag tror att det är en hjälp när vi är så tydliga som bara är möjligt med våra förväntningar på andra personer. Det är inte alltid lätt att vara rak och ärlig men min erfarenhet är att våra relationer blir renare och mer avslappnande när vi når dit.

Petra Ariton

Sharing is caring:

Petra Ariton

Förlagschefen som brinner för vanliga människors berörande berättelser om att överkomma hinder.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial