Utveckling sker genom motstånd

Jag står högst upp på backen, blir varse att det var många år sedan jag åkte sist. Ser lutningen och får bestämma mig hur utvecklande det här ska bli. Antingen kan jag köra från sida till sida eftersom lutningen känns STOR (och förbannar den som drog upp mig i liften eftersom jag inte hade koll på backen eller pisterna heller för den delen) eller så utmanar jag mig själv.. Oj vad en del av mig säger: ”Kör sida till sida – det är safe” och en annan som hörs lite högre ”Ha fart, du vet hur man gör – gör det”.
Jag väljer det sistnämnda.IMG_5264

Det är inte lätt att vara chef och det finns många tillfällen att utvecklas. Ibland är det som att stå där med välspända pjäxor och skidor på och befinna sig i okänd terräng och inte riktigt veta hur man ska köra. Man vet inte heller riktigt hur det gick till att man hamnade där uppe på toppen.

Det är så lätt att börja tvivla på sig själv i en sådan situation och börja tänka ”varför”.
Man kommer lika långt med det som att stå och fundera på ”varför man hamnade på toppen på berget”. Det hjälper liksom inte. Man står där fortfarande och behöver ändå ta sig ner på något sätt. Det är lätt hänt att känna hur självförtroendet sviker (oavsett vilka stormar man än har ridit ut tidigare), och uppleva hur självkänslan rinner ut genom stavarna rätt ner i backen (oavsett hur tränad den än är). Känslan av offer kryper allt närmare och man kan känna den blöta offerkoftans otäcka ylledoft i näsan och den stickande trånga känslan i den alltför obekväma koftan. Det är ju inte riktigt då man har tillgång till sina bästa resurser.

Då finns ett litet tanketrix som kan hjälpa självförtroendet en bit på vägen. Om man tänker ”Om det nu vore att jag kunde det här, hur skulle jag göra då?” Det blir en expandering av tanken och låsningen i känslan förändras. Då är det enklare att ta första metern av backen och känna hur självförtroendet börjar göra sig till känna igen och nästa meter och nästa meter.

All utveckling sker genom motstånd. Antingen är det en muskel som ska tränas, en känsla som ska förändras eller en handling som ska utvecklas. Det är motigt i början. Ibland väljer vi inte utmaningarna själva. Oavsett vad så kan vi genom att träna vårt tänkande i utmanande situationer (och annars också för den delen) expandera och hantera ännu fler situationer. Och till slut kan vi tänka tillbaka till det som vi en gång tyckte var jobbigt och säga ”Om det inte hade varit för det som var då, då hade jag inte utvecklat den här delen av mig själv”.

Sharing is caring:

Lotta Bengtsson

Lic. INLPTA NLP Business Trainer, Personal Strateg, StressCoach, Cert Coach Har ägnat de senaste 10 åren åt coaching och utbildning. Är medskapare till att många ledare och team har satt personligt ledarskap på kartan och att de inte bara vill nå ut, utan har förstått vikten av att nå in. Hon utbildar chefer och specialister i NLPns sprängfyllda verktygslåda, för ledare och organisationer som förstår vikten av kommunikation och flexibilitet i ledarskapet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial