Vad är rätt riktning?

Det sägs att ett flygplan som lämnar Arlanda med destination New York och har en grad fel vinkel i början av flygningen hamnar i Miami. Min personliga målsättning har så länge jag kan minnas varit inspirerad av matematikens delta: Att ta många små steg i rätt riktning, eftersom det leder till en stor sträcka till slut. Om jag hade varit filosof hade jag uttryckt det på följande vis: ”Vi är summan av våra beslut.” Följdfrågan blir oundvikligen: ”Vad är rätt riktning?”

Jag minns inte längre vilken organisation det var, men jag minns de käcka reklambudskapen med frågor som “Är du framtidens beslutsfattare?” uppklistrade på varenda busskur.

»Framtidens beslutsfattare» ekade i huvudet.

»Beslutsfattare» hörde jag mig själv tänka. Vilket märkligt distanserat förhållningssätt jag hade till det ordet. Hittills hade begreppet beslutsfattare varit synonymt med höjdare inom näringslivet och för mitt inre såg jag en medelålders man i kostym. Jag funderade vidare på detta. Tankarna malde. Hur skulle det vara om jag vore en beslutsfattare? Först tänkte jag inom näringslivet, men sedan började jag ifrågasätta varför beslutsfattare tvunget skulle vara ett begrepp förbehållet näringslivet. Vi är väl alla beslutsfattare i våra liv?

Jag beslöt mig för att se på mig själv som en beslutsfattare. Därefter blev livet mycket enklare – och svårare på samma gång. Det gick lättare för mig att fatta beslut och nå mina mål, men omgivningen blev stundtals förvirrad. Gamla relationer krävde nya definitioner, vilket inte alltid var uppskattat. Det jag upptäckte var en ny superkraft; en enastående förmåga att identifiera skadliga mönster som höll mig tillbaka.

När jag hade införlivat beslutsfattare som ett av mina kärnvärden i självbilden blev det omöjligt att upprätthålla sådant som krävde att jag gick med på att låta mig köras över. Jag hade ett ansvar nu. Ett chefsansvar.

Tidigare tenderade jag att vara självuppoffrande och om jag skulle summera mitt liv fram till den här punkten skulle det vara en person som tänker mycket mer på andras välbefinnande än mitt eget. Problemet var att det hade skapat en konstant obalans. Jag ville ge trygghet, för att jag själv värdesätter den egenskapen högt, men bieffekten blev att ingen såg ansträngningarna och uppoffringarna som krävdes. Det här påminns jag om varje gång jag sätter mig vid ett dukat bord som någon annan ställt i ordning. Hur mycket jobb som krävdes och vilken ynnest det är att få ta del av dem. En av mina många målsättningar är att bli ännu bättre på att visa människor omkring mig att jag ser dem – bortom alla eventuella kulisser – och att jag uppskattar deras ansträngningar. Alla behöver bli sedda.

Det här nya sättet att tänka hade oväntade sidoeffekter. Jag började se varje annan människa som beslutsfattare i sina liv, även de som inte ser sig själva så. I grund och botten handlar det om saker som ansvar, energi och makt. Vem är ansvarig i olika situationer och vem anförtror du din energi och makt åt? Sådant är bra att veta och ju mer jag har tänkt på detta, desto fler situationer ser jag där människor runt omkring mig ger bort sitt inflytande trots att frågorna gäller dem själva. När människor ger bort sin makt till mig brukar jag snabbt bolla tillbaka den, med förhoppningen att de är mer rädda om sin frihet nästa gång. Det kan gälla allt från vardagliga saker till livsavgörande beslut.

Låt ingen annan bestämma vad du kan klara av att åstadkomma med ditt liv! Det är bara du som vet och har befogenhet att bestämma det. Min målsättning är att fortsätta vara beslutsfattare i mitt liv. Vilken är din?

Sharing is caring:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial